Instagram: @kvellsharald

Läs utdrag ur en intervju med Ingemar Lönnblom till Kristianstadsbladet 2021: "Harald Hjärne ställer ut i Sölvesborg: 'Jag är totalt oironisk'".

"Traditionellt, föreställande måleri, var länge ute. Harald Hjärne, 26-åringen från nordvästra Skåne som nu ställer ut i Sölvesborg, bortser från det. I stället gör han sin egen variant med stor kärlek. 'Jag är totalt oironisk', säger han om sitt färg- och fantasirika måleri.

Målningen 'Karl XII:s likfärd', har ni sett den? Den återger en antagligen helt felaktig bild av historien och sågs som töntig redan för hundra år sedan, när Birger Sjöberg skrev sina småstadsvisor. 

Men Harald Hjärne, född 1995, älskar det svenska historiemåleriet. En av hans tidigare utställningar, 'The world is not enough', behandlar den egna, adliga, släktens historia. Han gillar föreställande måleri och inspireras också av den spanske mästaren Goya. Nu ställer han ut i Sölvesborgs konsthall i Sölvesborgs konstförenings regi. Kanske är han den yngste konstnär som någonsin har bjudits in dit. 

Han påstår själv att han inte är så beläst, men han har uppenbarligen bra koll på klassiskt måleri. [...] Harald Hjärne dyker gärna ner i ämnen som intresserar honom. Ett exempel är Sveriges förhållande till Ryssland, ett spännande ämne som ligger bakom några målningar med män i huvudbonader från 1700-talet. 

– Det var roligt att måla hattarna, det var ett sätt att föreställa sig hur det var på den tiden. 

Den som önskar kan hitta många referenser eller ekon från konsthistorien i hans målningar, men också figurer ur den mera moderna populärkulturen. Harald Hjärne gillar fantasy, så man ska inte förvånas om man tycker sig se den krumma figuren Gollum i någon av hans tavlor. Jo, visst finns det en del i tavlorna som kan verka oroande eller kusligt, men 'var och en får göra sin egen tolkning'. [...] 

Goyas ganska groteska målning 'Dos viejos comiendo sopa', två gamlingar som äter soppa, finns här i en slags ny version. – Jag gillar barocken, romantiken och även expressionismen, berättar Harald Hjärne, liksom tysk efterkrigskonst. Goyamålningen är inte någon kopia utan ska ses som en kärleksförklaring, säger han."